Wannabe-medborgarna

…eller på tyska Die Möchtegernbürger är rubriken på en utmärkt artikel i annars rätt så plottriga Berliner Zeitung från i lördags.  Ressortchefen Harald Jähner lyckas med konststycket att kritiskt analysera de väljarskaror som sett till att svart (CDU/CSU) – gult (FDP) kommit till makten och ifrågasätta koalitionens första drag (sänka skatter med hjälp av pengar som inte finns) – utan att måla in sig i oppositionslägret.

Vilka är då de påtalade wannabe-medborgarna? Jähner slår en verbal och faktisk brygga till Socialdemokraternas förre Kanzler Gerhard Schröder. Han förde in begreppet “neue Mitte” (“den nya mitten”) i tysk politik. Dessa nya mittenväljare, inte sällan situerade inom framtidsindustrier som media, design & software,  har numera vänt ryggen åt de tyska sossarna. “Idag är inget mer ocoolt än att välja SPD” som etablerade samhällsmagasinet Der Spiegel konstaterade efter brakförlusten i valet. Och de eftertraktade nya mittenväljarna, som här och där beskrivs som den nya tidens väljare per se, pendlar nu någonstans mellan Die Grüne (tyska Miljöpartiet),  FDP (liberalerna) och Angela Merkels kristdemokrater – som under hennes ledning fått en socialare framtoning – skriver Jähner.

Kärnan i väljarsegmentet utgör människor som Richard Florida och andra socialgeografer kallar för  den “kreativa klassen” (media, design & software, ni minns).  Det är inte bara det att socialdemokraterna har blivit “ocoola”. Nej, framförallt har den här väljargruppen blivit äldre – och borgerligare. De tyska liberalerna och miljöpartisterna slåss om alla de som ruskat av sig den påtagna vänsteridentiteten , som “blivit vuxna”, alltså gett upp idealismen,  övergivit kollektivet för en egen lägenhet och grundat egen byrå – för att kunna omsätta ideerna (den nya tidens kapital) i olika projekt. Det här är den “borgerlighet” som har gjort comeback i Tyskland sedan murens fall, skriver Jähner. Och den är märkligt flexibel; öppen även för icke-konformativa livsstilar. Individer som förut tydde sig till den emancipatoriska vänstern, t.ex. på grund av sin sexuella identitet, allierar sig idag med konservatismen.

Och nu har de här väljarna röstat fram de tyska liberalerna (FDP) till makten (men ocksa gett Die Grüne ett rejält uppsving). Det är logiskt, för FDP har precis lika lite substans som politiskt parti betraktat, som “den nya mitten” har som politisk klass. Borgerligheten har omvandlats; från ett ekonomiskt tillstånd (och påföljande position gentemot statsmakten) till ett “samhälleligt habitus”, argumenterar Jähner. Den nya borgerligheten är misstänkt likt en livsstil. De nya borgarna lever ofta i en, nyktert sett, prekär situation (deltidsarbete, eget företagande plus extraknäck, projektanställning och därefter?). Men de lutar åt att försköna densamma och hitta på fiffiga namn (“digitala bohemer”) åt sig själva som låter ana att det  handlar om “fria” livsval; inte om snålblåst på arbetsmarknaden.  Borgerligheten har blivit en “önskeidentitet” skriver Jähner, utan att förfalla till att romantisera den svunna borgarklassen.

De nya borgarna önskar sig en framtid där de själva bestämmer över sina liv; inte situationen på arbetsmarknaden, inte bankerna, inte svårgreppbara utländska megakonzerner. I ett sådant scenario är facken mest en störfaktor, och globalisering betyder enbart fri tillgång till multimediala produkter på den egna Mac:en. Den här önskedrömmen delar de med FDP; ett parti som inlett sitt regerande med en offensiv imagepolitik. I själva verket, skriver Jähner, vet FDP-toppen naturligtvis mycket väl exakt hur osäker de nya väljarnas framtid är. Det ser de facto inte bra ut för alla deltidsarbetande multitalanger; särskilt inte när man tänker på deras ålderdom. Därför var den nya regeringskoalitionen också snabbt ute med att höja den summa som en socialbidragstagare får tjäna utan att bidragsbeloppet minskar. Det här är inte alls en signal åt de riktigt fattiga (också en betydande grupp i det tyska samhället), tvärtom: det är en åtgärd riktad direkt mot de nya borgarna. Det är deras liv detta handlar om.

Den nya regeringen vill bli omtyckt. Regera i klassiskt bemärkelse kommer uppenbarligen i andra hand. Därför inleder de med skattesänkningar, som skall finansieras med icke-existerande medel. Och wannabe-medborgarna fattar inte ens att de blir dragna vid näsan.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

Advertisements

Leave a comment

Filed under Tyskland, Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s