Tag Archives: Berlin – Stockholm

Om cyklar

Här är det med cyklar som med lägenheter. De nyanlända drar imponerat efter andan inför det „kreativa kaos“ som tycks rada pa marknaden innan de tjackar loss en rykande nystulen hoj till saftigt överpris – som i deras Berlin-blida ögon emellertid verkar fantastiskt billigt. Efter ett par turer är cykeln i behov av nya däck, sedan nya innerslangar, sedan ny styrstang och tillslut lämnar man den staende pa nagon bakgard. Att det var ett misslyckat köp inser man efter tidigast 12 manader. Da är skrället för länge sedan fullkomligen sönderrostat där pa bakgarden i Neukölln. Eller sa har nagra flinka ungdomar släpat det tillbaka till den fiffiga försäljaren och cykeln pranglas nymalad pa näste glade köpare. Vid ungefär samma tidpunkt har man även börjat tröttna pa centimetersprickorna i sitt golv som inte bara samlat damm sedan före Murens fall utan dessutom verkar släppa igenom pikant matos fran de ärketyska grannarnas Bratwurst-middagar i vaningen under. Man har hunnit betala sina första efterskottsräkningar pa ström och gas (och blivit kommunist pa köpet), haft sina första bisarra möten med husets förvaltare eftersom grannen ovanför har latit sitt badkar svämma över en gang för mycket. Om man, p.g.a. taskiga finanser eller kanske för att det verkar sa Berlinskt, bor i ett s.k. WG (kollektiv) har man upptäckt helt nya dimensioner av mänsklig samvaro. Och stiftat bekantskap med sitt anala svenska behov av privatsfärer. Smekmanaden är, med andra ord, över. Man börjar prisa den Svenska Bostadsstandarden, tätade dubbelfönster och fasta telefontider. Man gillar hjälm, Svalanmärkt, och Konsums utbud hägrar himmelskt i jämförelse med det helvetets förmak som Lidl & Co. utgör. De anställda far säkert inte ens ga pa toaletten; tänker man högt.

Jag har klättrat pinn: bor numera i en välisolerad lägenhet (en god vän skrattade ratt i minst 10 minuter efter att jag rakat slinta med tungan och i tysk direktöversättning kallat de 63 kvadratmeterna för vaning) med fri sikt över TV-tornet i öst och en tillbommad kyrka i väst. Berlin pa distans. Jag haller pa att köpa en cykel för över tusen spänn, som inshallah haller längre än tva veckor. Jag undviker matinköp i helvetets förmak. Jag noterar med road förskräckelse hur jag börjat vurma för svensk folkmusik bortom smakfull jazz och regelbundet besöka Sveriges Radios hemsida.

Och icke desto mindre: sa fort planet landat pa svensk mark har jag känslan av att lukta lite illa. Inte mycket, men i vart fall inte som min i mjukmedel inlullade medpassagerare med DN Pa Stan uppslagen i knäet. Jag later tungan löpa över tänderna och tänker pa hur en tysk journalist beskrev Ray Liotta som numera vitplufsig och slurpandes kaffe latte i sugrör för att inte fläcka sina gaddar gula. Jag duschar det första jag gör och bristen pa kalk i det svenska kranvattnet far min extremkänsliga hy att dra ihop sig sa pass att jag plötsligt ser 3 ar yngre ut. Sa jag slajdar omkring där i uppväxtens pundarparker och kommunala daghems-gator och förskräcks fastän jag borde veta bättre. I vartenda jävla hörn gäller det att dricka Espresso Macchiato eller köpa rätt sorts hoodie eller öppna canvasskor. Och det är da det börjar, hutandet med näven innanför blusen min, det är da jag blir besserwissern fran Berlin som fördömer kommersialismens konsekvenser för stadsmiljön och vad gör det med människorna – hur manga cyklar hade jag inte kunnat köpa för era manatliga klädkonton o.s.v. – och sa gar dagarna och jag far tillslut aka hem, förstoppad av det svenska kranvattnet och med ett hal i min knivstunna planbok.

Väl framme packar jag upp min uppväxts sjökort och drar med pekfingret mellan Kudoxa och Lygna och det liksom skälver i bröstet och jag längtar bort, hem, och det faller pa T, som vanligt, att dra mig tillbaka till här och nu: en lägenhet med ljusgra heltäckningsmattor och hisnande utsikt.


Fernweh
tyska, ungefärlig översättning “bortlängtan”

Andra bloggar om:

Advertisements

Leave a comment

Filed under Kultur