Tag Archives: CDU

Valkampen som uteblev och socialdemokratins monster i garderoben

Det var den tråkigaste valkampen på länge, tyckte tyskarna. Angela Merkel log ängalikt ner från affischerna och briljerade i sin mediala strategi att  låta varje anstymmelse till debatt mynna ut i en monolog, ihärdig men inte högljudd, hon “vill vara alla tyskars president – även de som inte röstade på mig” sade hon när den gulsvarta segern stod klar. Och visst gjorde CDU rätt i satsa på Angie, Obamas tyska kompis. Varför röra om i debatten, eller ens starta en debatt, när man ändå har the polls – och presidenten – på sin sida? Tyskland är ett kristet och konservativt land. Bättre då att hålla låg profil och låta liberalerna skrika om skattesänkningar (som man ändå inte kan genomföra i den utlovade omfattningen). Med de bayerska mjölkbönderna var kanske inte att räkna, men även om de vände ryggen åt Seehofer så betyder det ju inte att de gått och blivit socialdemokrater.

Guido Westerwelle och FDP är valets stora segrare. I den s.k. “elefantrundan” som sänds i den statliga TVn i anslutning till de första valresultaten stirrade han ihärdigt på den nyblivna oppositionens partiledare och förkunnade i falsett, oklart för vilken gång (inte första i alla fall) att “ni…ni har försökt utmåla oss som ondskan personfierad, men ser ni, det fungerade inte…”. Han gör ett osedvanligt okyligt intryck, denna liberalernas förste man, och med detta menar jag inte att han verkar som en temperamentsfull och viljestark politiker. Mer som en Duracell-kanin. Hursom, nu förhandlas det om poster i regeringen och det är (ännu inte) den röd-röd-gröna oppositionen, men väl de partipolitiskt oberoende socialförbanden, som anklagar FDP för inhumana politiska avsikter. Men det är inte troligt att CDU, med majoriteten av ministrarna och björndelen av ansvaret för följderna, kommer låta liberalerna stöpa om Hartz IV i det absurda tilltaget “Medborgarpeng” (Bürgergeld).

Det klunkandes redan under valkampen om att Frank Walter Steinmeier inte hade tillräcklig utstrålning (tänk Helmut Schmidt, eller, faktiskt, Gerhard Schröder själv, trots Agenda 2010) för att kunna föra en effektiv valkampanj mot det parti som man dessutom träget samarbetat med i flera års tid. Tänk på finanskrisens radarpar Stenbrück/Merkel, som ändå bara är en ytlig metafor för vad det innebär när man sammansvetsas i den realpolitiska vardagshetsen. Hursom – att det skulle gå så käpprätt utför, det hade man inte anat, men kanske kunnat ana, om man till exempel hade kastat en blick på det svenska exemplet. Rakt på rödbetan, och visst, de tyska sossarna är (den gamla) koalitionens förlorare, den sociala demokrati de ändock försvarat har inte synts, bara Angie har synts, i Pittsburgh inte minst, men det kan ändå inte täcka upp eller ursäkta ett väljarras på 11 %. SPD är inget Volkspartei längre. (En stilla undran såhär i periferin, vi utlänningar får ju inte rösta, är väl om de någonsin kommer att bli just detta igen?)

Och mitt i sviterna av denna svidande förlust, när fotfolket ute i landet med rätta morrar och undrar hur länge partihögern ska hålla fast vid sitt ingrodda, ja envetna, problem med vänstern, mitt i sviterna, när partitoppen möbleras om (Steinbrück går för övrigt, lite synd tycker jag personligen , som njutit av hans verbala hårdhandskar med inbilska tyska reportrar som tycker att det viktigare att försöka blamera enskilda politiker framför kameran än diskutera sakfrågor) och Hartz IV benämns som den börda det är för socialdemokratin som ideologi betraktat, mitt i all denna turbulens (fast Steinmeier håller fast vid den “socialdemokratiska reformpolitiken” såklart, mitt i all detta så kryper Thilo Sarrazin plötsligt fram ur gömmorna. I en hårresande intervju i anspråksfulla magasinet Le lettre international häver han ur sig den ena mer osannolika påståendet efter det andra. Kanske borde man ha väntat sig detta av en man som redan hasplat ur sig saker i stil med att socialbidragstagare går hemma hela dagarna, värmer upp rummen och gärna luftar med fönstret öppet, varför de utgör en ytterligare energibelastning för en redan hårt trängd socialstat. Man borde neka dem uppvärmningen och de borde ta på sig en tjocktröja i stället. Berlins f.d. finanssenator – med en egen levnadsstandard, ett jobb och rimligtvis ett socialt nätverk som omöjligen kan ha tillåtit honom att närmare ha stiftat bekantskap med de socialbidragstagare han attackerade. Nu är han igång igen, på rallartåg mot vad han uppfattar som statens oproduktiva element. Och nu väjer Sarrazin inte med liknelserna. Hör bara:

“Turkarna erövrar Tyskland på precis samma sätt, som kosovarerna erövrade Kosovo: genom högre nativitetstal. Jag skulle tycka att det var bra, om det hade handlat om osteuropeiska judar med en i genomsnitt 15 % högre IQ än den tyska befolkning självt.”

(“Die Türken erobern Deutschland genauso, wie die Kosovaren das Kosovo erobert haben: durch eine höhere Geburtenrate. Das würde mir gefallen, wenn es osteuropäische Juden wären mit einem um 15 Prozent höheren IQ als dem der deutschen Bevölkerung.”)

Förskräckta judiska företrädare har tagit skarpt avstånd från uttalandet – och noga påpekat det uppenbara: att en dylik “prosemitism” inte är bättre än antisemitism, i det att den tillskriver etniska grupper bestämda biologiska drag.

Och det är just vad Sarrazin tror. Intelligens och i förlängningen produktivitet (som betyder ungefär samhällsnytta hos den här förvridna mannen) kan kanske stimuleras under uppväxten, men är till “viss del ändå” genetiskt betingade. De ryska invandrarna har problem i första, kanske även i den andra generationen, men eftersom de har en “gammaltysk förståelse för arbete” så går det därefter galant. Inte som med turkarna, vars flickor gifts bort med anatolier och tvärtom. Och araberna är “ännu värre”.

Det värsta är inte att den här typen av utsagor görs. Det finns relativt stora delar av befolkningslagren som helt har glömt bort – alternativt aldrig visste – hur arbetskraftsinvandringen från just Turkiet gestaltades och vilka konsekvenser den tyska attityden fick. De tycker på en höft att det väl står till ungefär så: att turkarna är den omoderna lasten som det annars framgångsrika landet Tyskland måste dras med. Som en äcklig svulst, om man drar det här tankegångarna lite längre. Med andra ord: kontentan av det Sarrazin säger är inte ny. Men här handlar det om en socialdemokratisk f.d. finanssenator och bankföreträdare: en toppolitiker i arbetarpartiet, en man som borde veta bättre.

I TV:s debattrundor applåderades Sarrazins uttalande av företrädare från Unionen (CDU/CSU). De begick ett populistiskt ärketrick och framställde Sarrazin som en undertryckt sanningssägare. Skickligt undvek de att gå in och bemöta hans renodlat rasistiska detaljuttalanden – då hade det nämligen blivit stötande även för genomsnittstittaren – och koncentrerade sig på att instämma i en generaliserad hotbild. Denna tenor har gått igen, och växt i styrka, inte minst när det gäller de alltmer islamofoba och ahistoriska uttalanden som konservativa, ultranationalistiska och populistiska europeiska politiker gjort angående migration i allmänhet och immigration i synnerhet. “Vi säger äntligen som det är, vågar säga sanningen, och blir bestraffade. De tar i förlängningen vår yttrandefrihet ifrån oss.” I själva verket, vilket redan påpekats, finns det en förskräckande bred uppslutning kring vardagsrasismen – och pauschaliserade fantasier om vilka turkarna/muslimerna/de Andra är: ett problem för oss. Sarrazin säger intet nytt, men han begagnar en retorik som borde få övriga politiker att känna sig manade att dekonstruera just detta förållningssätt. Sarrazins ohämmade ordsvada klargör med all önskvärd tydlighet vad det bottnar i.

Någonstans framför TV:n avtog min känsla av att valresultatet kanske var till fördel trots allt; en tydlig höger-vänster uppdelning i politiken igen och mer definitionstryck på socialdemokratin i ett land med markanta sociala klyftor på alla håll (verkligen inte enbart i förhållande till människorna med anknytning till Turkiet). I stället blev jag rädd, på allvar, över det jag redan vet: att rasismen, antisemitismen och xenofobin grasserar.

Andra om:

, , , , , , , ,

Advertisements

Leave a comment

Filed under Migration, Tyskland