Tag Archives: Fotboll

“Det är en match, inte ett toppmöte om integration”

…så uttalade den mest fotbollskunniga person jag känner, både vad fakta och själva spelet beträffar. Hon sammanfattade därmed den absurda stämning som rådit i Berlin med omnejd (läs: Tyskland) sedan det stod klart att Tyskland skulle komma att få svettas mot landslaget som aldrig ger upp, “Türk-iii-ye” för att citera fansen på läktarna.

Naturligtvis får ett sådant möte andra dimensioner i ett land där den största turkiska populationen utanför Atatürks gränser står att finna. Men ändå: medias sätt att redan i förväg piska upp de 90 minuterna till en potentiell clash of cultures var ansträngande – för alla inblandade. Åtrigen förmodas människor som levt hela sina liv i Tyskland plötsligt sitta mellan de beryktade två stolarna: till och med svenska journalister kände sig manade att skriva om det. Så utkristallerisas ett fejkat konsensus.

Det finns saker som inte bör analyseras överdrivet. Om valfri turkisktalande person i stadsdelen Kreuzberg kör omkring i sin Mercedes med flaggor från båda nationerna, betyder det då att han/hon lider av svår personlighetsklyvning?

Nästa retoriska fråga kom från min ovan nämnda vän, som har en sisådär sju, åtta minoritetstillhörigheter att göra anspråk på och tre parallella modersmål. “När är gränsen nådd?!” utbrast hon förtrytet. Det är egentligen bekant att Europa befolkas av människor från världens alla hörn. Det kanske upplevs som exotiskt men det är i strikt bemärkelse högst normalt att växa upp med flera kulturella tillhörigheter – och språk.

Gårdagens gärning gjorde spelarna själva, som levererade (känner mig själv manad att gripa till sportklischéerna nu) en enastående match. Den var snabbare, hårdare och jämnare än vad de flesta väntat sig. Underdog-förhållningssättet som präglat det turkiska spelet fram tills dess var som bortblåst: de spelade precis så professionellt som det anstår dem. Turkiska fotbollsspelare har presterat väl i internationella sammanhang på senare år. Därför var de tidigare rundorna kryptiska. De som sammantaget gick ut på att bevisa att man visst, till slut, efter 90 minuters larv, kan göra mål. Kom igen liksom.

Jag och min vän fotbollsfantasten tittade tillsammans med tvåhundra andra personer; det rådde en relativ jämn fördelning mellan turkar, tyskar och brasilianare. De sistnämnda skrek högst och hälften av dem var för Turkiet: solidaritet mellan minoriteter. Det hade varit en spännande infallsvinkel för den samlade journalistkåren.

Intressant?Andra bloggar om: , , , , ,

Advertisements

Leave a comment

Filed under Kultur, Tyskland

Årets match är avblåst

Den 28e april 2006 spelade Irans kvinnliga fotbollslandslag en officiell match med publik för första gangen sedan revolutionen 1979, i Araratstadion i Teheran. Motstandare och initiativtagare var klubben Al Dersimspor fran Berlin. Premisserna var tydliga: alla spelare bar slöja. Matchen slutade 2:2 framför ögonen pa 600 askadare, samtliga kvinnor. I pausen orsakade dessa oro pa läktaren och de kvinnliga funktionärerna grep resolut in. Fansen hade dansat till pop och technomusik, tydligen. De Ayatollahs som hade motsatt sig kvinnornas tillträde till planen sag förmodligen sina farhagor besannade.

I morgon skulle aterspelet ha ägt rum, i Katzbachstadion, ett par stenkast fran där jag nu sitter. Det fanns initiala problem, som publikkontrollen. Irans fotbollsförbund krävde att män inte skulle släppas in. Al Dersimspor förhandlade och jämkade, det vore inte bra för klubbens anseende, det tyska samhället pabjuder och sa vidare. Sedan en manad hänger affischen för arets match i butiken, det iranska landslaget frusna i ögonblicket da de äntrade planen i Teheran, röda lagdräkter, vita slöjor sluter tätt över harsvallen. Eller tja, spelarna kanske är kortklippta. Man vet inte.

Mina biljetter ligger i planboken. Jag har inte fömatt mig att kräva pengarna tillbaka ännu. Hoppet dör sist gör floskeln gällande, och sa länge förklaringarna uteblir kan man önskedrömma. Det kom ett mail, en journalistvän till T skrev att matchen blivit avblast. Man googlar sig dum, men mer information än att det iranska fotbollsförbundet har lidit „tekniska problem“ dyker inte upp.

Jag tänker pa flickan och hennes pappa som travat förbi butiken tre dagar i rad. Varje gang har hon stannat upp, dragit honom i t-shirten och han har snällt fogat sig och lyssnat pa hennes förtjusning, utstammad pa turkisk tyska, över matchen som skulle ha ägt rum, en, tva, tre ganger. Vet de besked, manntro?

Andra bloggar om:

Leave a comment

Filed under Kultur