Tag Archives: Tyskland- Turkiet

“Det är en match, inte ett toppmöte om integration”

…så uttalade den mest fotbollskunniga person jag känner, både vad fakta och själva spelet beträffar. Hon sammanfattade därmed den absurda stämning som rådit i Berlin med omnejd (läs: Tyskland) sedan det stod klart att Tyskland skulle komma att få svettas mot landslaget som aldrig ger upp, “Türk-iii-ye” för att citera fansen på läktarna.

Naturligtvis får ett sådant möte andra dimensioner i ett land där den största turkiska populationen utanför Atatürks gränser står att finna. Men ändå: medias sätt att redan i förväg piska upp de 90 minuterna till en potentiell clash of cultures var ansträngande – för alla inblandade. Åtrigen förmodas människor som levt hela sina liv i Tyskland plötsligt sitta mellan de beryktade två stolarna: till och med svenska journalister kände sig manade att skriva om det. Så utkristallerisas ett fejkat konsensus.

Det finns saker som inte bör analyseras överdrivet. Om valfri turkisktalande person i stadsdelen Kreuzberg kör omkring i sin Mercedes med flaggor från båda nationerna, betyder det då att han/hon lider av svår personlighetsklyvning?

Nästa retoriska fråga kom från min ovan nämnda vän, som har en sisådär sju, åtta minoritetstillhörigheter att göra anspråk på och tre parallella modersmål. “När är gränsen nådd?!” utbrast hon förtrytet. Det är egentligen bekant att Europa befolkas av människor från världens alla hörn. Det kanske upplevs som exotiskt men det är i strikt bemärkelse högst normalt att växa upp med flera kulturella tillhörigheter – och språk.

Gårdagens gärning gjorde spelarna själva, som levererade (känner mig själv manad att gripa till sportklischéerna nu) en enastående match. Den var snabbare, hårdare och jämnare än vad de flesta väntat sig. Underdog-förhållningssättet som präglat det turkiska spelet fram tills dess var som bortblåst: de spelade precis så professionellt som det anstår dem. Turkiska fotbollsspelare har presterat väl i internationella sammanhang på senare år. Därför var de tidigare rundorna kryptiska. De som sammantaget gick ut på att bevisa att man visst, till slut, efter 90 minuters larv, kan göra mål. Kom igen liksom.

Jag och min vän fotbollsfantasten tittade tillsammans med tvåhundra andra personer; det rådde en relativ jämn fördelning mellan turkar, tyskar och brasilianare. De sistnämnda skrek högst och hälften av dem var för Turkiet: solidaritet mellan minoriteter. Det hade varit en spännande infallsvinkel för den samlade journalistkåren.

Intressant?Andra bloggar om: , , , , ,

Advertisements

Leave a comment

Filed under Kultur, Tyskland